Repris.

Jo, jag vill fortfarande ha höns. Titta va söta dom är när man släpper ut dom på mornarna.
En av tupparna vi hade i början när vi flyttat hit (kommer inte ihåg om det var Gottfrid eller Harry) fick frispel en kväll när jag skulle ta in alla höns för natten. Dom gick så fint i vanliga fall från baksidan av huset till stallet som ligger framför huset. Men just den här gången blev tuppfan skrämd på något vis och gick i anfallsställning, som en karatekille. Tog sats och hoppade på mig med bägge benen först. Den röda kammen lyste som ett pannband. Jag fick upp händerna till försvar och det var nog tur annars hade han tagit ansiktet. Han lugnade ner sig efter första kicken och samlade ihop sin fruar och tågade snällt in i stallet. Själv fick jag tåga till farbror doktorn dagen därpå och fick en stelkramps spruta. Det var en rolig doktor som hette Rasmus och han tyckte att jag skulle ta tuppen till en tupp-psykolog för att kolla om han hade haft en svår barndom. Haha, jag fick också lova att inte göra gryta på honom.
Ja, höns är härliga djur. Tyvärr har duvhöken tagit många av våra vi haft så ska vi skaffa nya måste vi ha riktigt stabilt tak över hönsgåerden. Och bara ha dom lösa när vi är hemma.

Nog gaggat för den här gången.
Ajöken för nu!