Vi tog en eftermiddagstur. Åkte upp till denna lilla by. Långt bort från all ära och redbarhet. Här jobbade en gång min vän P. Vi försökte hitta hennes hus, men hon är så urusel på att förklara så det sket sig. Vi hade en kräkare i bilen. Det var inte Mats och det var inte jag. Vem kan det då ha varit....hmmm? Jo, den lilla hunden Sämlan. Två gånger. Men då ska ni veta att det är krokotta väg till den däringa byn. Väl hemma blev det filmjölk och lite kulor i det så nu är allting bra och hon ligger och sover på sin favvoplats mellan sofforna. Snart är det sängdags.
2 kommentarer:
Va fint men synd att Sälma är bilsjuker.
Ja visst är det vackert i Åsen=)Längtar hem lite till Dalarna när ja sr dina fina bilder=) /Fialia
Skicka en kommentar