Inte världen bästa kort. Två svarta hästar i ett mörkt hus är inte lätt att se. Men tack vare huset och sitt fenomenala täcke har Dimma klarat sig utan sår. Inte ett enda i sommar. Peppar,peppar. Jag har inte behövt linda svansen en enda gång. Annars har jag lindat varenda kväll, sen jag smort in henne med salva. Hon har inte gått på bete heller, utan gått i sin vanliga hage och fått mat som vanligt. Troligen är hon känslig för protein. Gräset på Island är inte så rikt på det som här. Och hon är ju direktimporterad så hon har ju käkat där innan. Men man blir lycklig när man ser henne nu. När vi köpte henne var hon full i stora sår och det kliade något djävulskt på henne. Jag vet inte hur många kortisonkurer hon har fått. Och tänk, i år inte ens någon smörjning. I år är hon en lycklig häst.
Nu ska jag käka flingor och Bollnäsfil. Ajöken för nu.
2 kommentarer:
Jag kan börja storgrina när jag tänker på att dom piskade ut henne ur stallet innan ni köpte henne.
Älskade Dimmsen, så skönt att höra. Det som Malin skrev kan jag inte läsa. Du har kommit till rätt familj. De älskar Dig, precis som jag. Puss
Skicka en kommentar