Hästgöra.

En liten söt snigel som håller på att äta upp pepparrotsbladen. Men det gör ingenting för det blir aldrig någon riktigt bra pepparrot i alla fall.

I går var jag tvungen att ringa hästdoktorn. Dimma bara kliar och kliar. Hon har kommit in i en ond cirkel som jag måste försöka bryta. Alltså blev det kortisontabletter. Fyra stycken, stora som husvagnar. I går och i dag. Sen blir det tre i tre dagar och sen trappar jag ner. Delade alla fyra husvagnarna i små tältbitar. Stoppade in dom i äpplebitar. Haha, just det. Inte farao gick hon på det. Fast hon älskar äpple annars. Pilla, pilla ut alla jäkla småbitarna och sen mosade jag dom och la dom i äpplemos, som jag slevade i henne med en stor träslev. Det var nog det mest fruktansvärda hon någonsin ätit. Men jag höll upp huvudet så fick inte en chans att spotta. I dag gjorde jag det lättare för mig. Mosade och blandade med vatten, hällde i en liten läskflaska som jag tryckte in i sidan av munnen samtidigt som jag höll upp huvudet. Det gick skitbra! Sen kortisonlösning i svansen och lindade den. Då var vi lika trötta både hon och jag. Men snart vänder det, det känner jag på mig.

I morgon är det snarkdags hos Meta igen. Sköönt! Nu ska jag sätta mig i soffan och vara flitig. Har äntligen fått lite fart på vantstickningen. Ska jag få ihop några att sälja på julmarknaden är det dags att sätta igång. Gjorde ett par i går och börjat på ett till. Har nu fyra par. Förra året vid marknadsdags hade jag tjugotre par. Haha. Men jag har ju nästan två månader på mig.

Så, ajöken för nu.