...ha så in h-vete ont det kunde jag inte tänka mig. Nu är jag på väg till lasarettet för en liten njurröntgen. Fick akut njurstensanfall i går vid halv åtta tiden. Och nog fasen var det ett anfall alltid. Från att ha legat i soffan och tittat på tv, till att knappt kunna andas för att det gjorde så ont så gick max två sekunde. fick gå int till maken och tala om att det inte var nåt vidare. Jag säger ALDRIG nåt när jag har ont annars, men det här gick inte att vara tyst om. Satt på toa, hade superont, ja då måste jag spy också. Bläää! Maken tvingar mig in på akuten och där möts man av så rara männoskor. Knappt kontaktbar togs det prover och ekg. Dom är visst lika noga med kvinnor som med män. Ialla fall här hos oss. Spruta med smärtlindring och hem och sova för att återvända nu på morgonen. Jag säger som min gamla mormor. Fitt i fasen vad jobbigt det var.
Hörs!
5 kommentarer:
Ja, visst är dom rara på akuten. Och ja, njurstensanfall är en smärta man inte kan beskriva.
Krya på dej.
Kram
Stackars! Hoppas att det inte gör så ont längre.
Hoppas det känns bättre nu!
Håller helt med dig, jag har fött 2 barn utan smärtlindring, det var en västanfläkt mot att få njursten!
Jag har aldrig upplevt en värre smärta, lider med dig!
Krya på dig!
Skicka en kommentar