I dag har jag gjort..

...en Lovisa. Det är tur att man heter Elfquist för då blir dom inte alls förvånade när man kommer in på akuten. Det liksom är naturligt att det springer Elfquistare där stup i ett. Jaja, nu var det så att i går när vi skulle gå ut, K och jag plus den lilla rara hunden, så sprang hunden runt, runt av glädje över att slippa koppel ett tag. Hon försvann ur min åsyn och därför visslade jag på henne och...vips så var hon där. Kastandes på mig så jag for i backen. Hon fällde mig på ett slag helt enkelt. Kändes inte så bra i foten, men va farao lite får man ju tåla tänkte jag och hävde mig upp med hjälp av en framsträckt stav hållen av K. Så himla graciös man är alltså. Sen gick vi som vi brukade. Det skulle jag inte gjort. Modell mindre fotboll det var min vrist och ankel när vi kom tillbaka. Ajajaj! In med en supp och tankar att det går nog över till i morgon. Nää, det gjorde det inte. Ner till Vc i morse för vidare befodran till Mora. Röntgen och akuten. Hurra! En väldigt kraftig stukning plus nåt jäkla ligament som är skadat. Lindad och väldigt halt. Tur att min älskade make är så duktig på att mocka. Det är det han gör just nu. Den ska vi åka till Orsa på kalas. Sabla rännande hela dagen. I morgon drar jag ut hyllorna i skrivbordet och lägger på en kudde. Då kan jag vila foten där. Skulles visst skickas nån remiss till sjukgympan också. dom ser inte vad dom kostar på mig.