Känns lite...

...ja, lite konstigt att inte ha sin käre make i samma rum på jobbet längre. Så har vi ju haft det i alla fall åtta år. . . Allt gick bra i går, men ändå känns det som, var det inte mer än så här efter fjorton år. Jag tycker han har gjort så mycket där. Men men, snart är det vi och sämlan. Nu kan vi åka ut och fika och ha det bara skönt. Och jag kan baka bullar bara till oss. Det blir väl bra?
Nu ska jag rigga lite kartonger som jag köpt på Bygglagret och börja packa ner Nisses kläder, lakan och täcken och lite annat smått som ska med på lördag när vi åker till Oslot. Ska bli kul att se hur hon ska bo. Litet utrymme är det ju men hon är van det barnet. Hon lyckas alltid få det så hemtrevligt i sina små rum. Tror att det beror på att hon inte har en massa skit utan bara det allra nödvändigaste. Jag är ju alldeles tvärt emot. Men jag har bestämt mig för att rensa i vår och sen bär det av till nån loppis eller så. Kanske Trevliga torsdan i Bynn. Jag har ju jobbat jämt så jag har inte ens varit ner och tittat hur det är. Också en grej jag kan göra i sommar.
Det blir nog bra det här!