Här sitter jag i arla morgonstunden och ingen frukost får jag intaga. Ska ner till flickorna i vitt och ta lite prover. Kan Malin så kan jag, tänkte jag. Prover...det är sånt man drar sig för tycker jag. Ja, leverprover och sånt tar jag ju då och då. Men det är ju bara för att jag käkar mina cellgifter. Men socker och kolestorol och lite annat var det dags för kände jag, så jag ringde Livmedikusen och frågade om det inte var mina slutsiffror snart. Och han tyckte att det var det. Inte för jag vet vad han hade för siffror i åtanke men i dag är det dags. Sen ska jag till honom om en vecka. Skadar nog inte i alla fall. Det är ju mest hud och leder när vi ses annars så man glömmer bort att det faktiskt finns lite mer att kolla.
Nu ska Sämlan få frukost, den lyckliga lilla hunden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar