Spårhunden...

Den lilla rara hunden. Inte så mycket Vilda Valpen längre faktiskt.
I kväll tog vi en prommis, Kerstin, Sämlan och jag. Hon har börjat gå utan koppel igen. Sämlan alltså. Alla små rara ungar i skogen har vuxit upp nu och kan skutta undan om hon skulle få för sig att jaga nån. Hon är jätteduktig och lydig. Håller sig i närheten och kommer så fort jag ropar. När vi knallade på där i skogen så kastade jag iväg mitt tuggummi långt bort i lingonriset. Ja, jag vet man ska inte kasta tuggummi ute men nu blev det så. Gav Sämlan en godis så hon inte skulle se var det hamnade. Sen gick vi en lång tur och sen vände vi och knallade samma väg tillbaka in genom skogen. Sämlan försvann för ett ögonblick och när hon kom tillbaka la hon nåt framför mina fötter. Jaa, det var tuggummit. Är hon inte duktig så säg?

Nu ska den här Bullen snart krypa till kojs. Är trött, trött. Skulle så gärna vilja ha semester. Och som Malin säger "Jag ska ju ha semester". Om fyra och en halv dag. Hurra!!!