En vacker regnbåge visade sig när vi stod och väntade på bilarna som skulle "crusa" runt byarna.
Och dom kom, stora...
...och gamla och jättemånga. Minst femtio var det nog.
Tänk att det kan vara så roligt att stå, i hällregn, och titta på. Sälman uppförde sig som en riktig hund och var alldeles hoppfri och tyst.
Väl hemkommen blev det favoritplatsen. Än får hon plats.
3 kommentarer:
Hon är ju bara världens sötaste lilla hund!
Jag såg er minsann :)
Men så söt hon är. tror nog hon tänker fortsätta ligga där år efter år efter... saknar Henne o Er såklart. pussar
Skicka en kommentar