Jaha, var det tio han kom?

Så skulle vi då till Feskebilen, L och jag. Vi åkte ner till byn vid trettontiden då jag envist (som vanligt) framhållit att det var då den kom. Bilen alltså, med all god fisk och smaskiga skaldjur. Bara det att när vi kom ner så stod den där mycket riktigt. Men den hade inga luckor öppna. Ingen feskare syntes till och vi väntade och väntade. Då såg vi honom bakom bussen dragandes ur elkabeln. Det visade sig då att han åkte härifrån tretton. Till Mora.
Men som den snälla människa han är så kopplade han på strömmen
och vi fick köpa vad vi ville ha. Jag handlade räkor och havskräftor.Det var jätte längesen jag åt sånna. Sist så köpte vi av en annan gubbe och då smakade dom härsket. Den smaken sitter kvar så jag visste inte om jag skulle våga prova. Men dom här var verkligen jättefina och stora med mycket mat i. Men visst var det en snäll kille som öppnade för oss.



En annan sak...jag tycker som Desmond Tutu.


Ajöken för nu.