Grått, grått...

...och åter grått är det ute i dag. Promenadlusten är lika med noll. Det är tur att sämlan har en husse som går långprom varje morgon. Själv är jag justerad. Den lilla raringen drog ikull mig när Linda och Bella kom i fredags. Av ren lycka över att få träffa nån att leka med svepte hon ner för trappan på framsidan utan att tänka på att jag hängde i andra ändan av kopplet. Fick trapph-vetet rätt i det där handtaget man har i midjan, plus på en bit av revbenen. Mina musklerär, som ni vet, rätt så sköra ändå och det här gjorde inte saken bättre. Hosta är det inte tal om och inga djupa andetag, så jag går här och småflämtar. Men ska ta mig ut och mocka i alla fall. Ni hör hur det låter---Ensam och sjuk och dålig släpar hon sig ut för att göra det hon ska. Nääda, så illa är det inte, jag tror nämligen inte på att lägga sig till när man har ont. Jo, det är klart att man ska vila och ta det lugnt, men man ska inte stelna till. Så nu drar jag ut till stallet och sen ska jag in och smäcka i mig äpplekaka. Den sprider en god doft i hela huset och slutar jag inte nu så luktar det snart bränt.
Adios!