måndag, december 01, 2008
Tankar...
Det är så jag känner...dom finns i väggarna i vårt gamla hus...dom som levt och verkat här. Vilket liv,inne i fotogenlampans sken. Och ute, i fyrtio minus grader på vintrarna. Korna skulle ju mjölkas i alla väder. Ved skulle huggas och för att få hit den så måste ju det hämtas timmer i skogen. Frustiga hästar som släpade hem den. Oh, vad dom fick slita. Det är därför jag nästan med vördnad sitter och äter min fil och dricker mitt morgonkaffe vid samma bord som dom har gjort. Fast dom åt nog gröt. Och jag känner att dom finns här och är nöjda och trygga över att vi bor här...hos dom.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Åhhh...visst är den fin! Jag gråter varje gång jag hör den nu när jag hört texten ordentligt(då jag la ut den på min blogg du vet)
Puss
Skicka en kommentar