Den här sjöng alltid min pappa för mig. Han tyckte att det var det bästa "Ärtan" gjort. Konstigt, nu när man lyssnar på den så kommer man ihåg vartenda ord. Det är en evighet sen jag hörde den. Vi sjöng den så vackert tillsammans, min pappa och jag. Hahaha!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar