onsdag, april 04, 2007

Om en månad si så där.


"För din egen skull är det nog bäst" sa han. Min öronläkare. Och han har nog rätt. Det finns så mycket fina grejor. Dom hade gröna. Men ville jag ha döskallar på fick jag klistra dit dom själv. Kan jag väl.
Men nog är det bättre att ha hjälp när man kan få det än att inte höra.

Var in på Kapp-Ahl en sväng och hittade ett par brackor och en tröja. Hemfärd sedan för att sno ihop en räkpaj till Nisse och Malin. Malin var en raring som hämtade sin lillasyster vid tåget. Den gipsade Lovisa följde också med för att käka och hälsa på sin moster. Det är så roligt att hon har kommit hem och att hon ska stanna i en hel vecka. Nisse alltså inte Lovisa. Hon åkte hem till Orsa med sin mor.

Nu har Nisse dragit iväg för att gå en sväng med Lina. Hurtbulle där. Men i morgon är det min tur igen. Blev ju ingen tur i morse eftersom jag skulle vara på lasarettet redan halv nio. Dotera kanske kan ta mina andra stavar och hämta mig på jobbet så vi kan gå även hem. Ja, det blir nog bra!

Nu ska jag hoppa i soffan en stund.

Ajöken för nu!

5 kommentarer:

Malin sa...

Tack så mycket för räkpajen!!

Puss

Syster sa...

Käraste, ska Du få apparat!? Då slipper Du säga va? va? Älskar Dig

Matilda Matsdotter sa...

Vad duktig du var med bilden...

Mary sa...

Men döskallar är ju faktiskt ett måste, det eller något annat kul! Morsan hör okej men minns inget alls. Vilket team ni är, fniss. Pussar

Kanelbullen sa...

Mary: Vi är oslagbara
vi skjuter från höften
och vi har svaret på allt.

Haha! Puss mitt gudbarn.