Våffelmorgondag.

Här ligger en liten skamsen Bärta. Hon har stulit. Det har hon aldrig någonsin gjort. Men, olle slängde ju in en påse med morötter innanför dörren när han åkte i går. Han sa, Ge dom här till hästarna! Men lilla Bärta hörde tydligt att han sa Bärta. Hon, som jag, börjar höra lite dåligt. Och jäklar vad hon är skamsen nu. Och ändå har vi inte sagt ett ont ord till henne. Hoppas bara att hon inte får ont i maggen nu.

En dålig bild på lång håll och dessutom är den tagen genom fönstret. Det är i alla fall vår käre hovslagare som kommer upp en söndag morgon cirka klockan halv nio. Bara för att Dimma håller på att tappa skon. Visserligen känns det som en evighet sen han var här, men i alla fall. Han har dessutom både flyttat och haft influensan så nog är han snäll vår kära R.

Solen riktigt vräker ner så jag ska plocka fram solstolarna och slänga mig i en av dom. Skönt att jag går varje dag så jag slipper den där motionsstressen som gärna infinner sig på helgerna annars.

Ajöken för nu!