...men det visade sig vara en stor svart hund som stod på en klippa på andra sidan älven. Den grät så hjärtskärande så vi ryckte ut, nån som trodde nåt annat, på räddningsexp. Tänkte att det säkert låg en halvdöd husse eller matte i närheten. Körde fort och över Åsenbron och snabbt in på vägen som går på andra sidan. Efter fem km skulle vi vara där hunden var hade exp-ledaren räknar ut. Det gick en väg ner just där och vi brakade på och möttes av, ja just det, hunden! Två bilar och två hus fanns där också, men inte en människa. Hunden var nog inte så ensam och övergiven som den ville göra sken av så vi drog hem. Det är så vi är...rycker ut och räddar. Haha!
2 kommentarer:
Det är en väldigt bra egenskap att hjälpa andra. Bättre att rycka ut en gång för mycket än en gång för lite.
Vackra bilder.
Kram
Håller med ovanstående talare =O)
Skicka en kommentar