Och så var det måndag igen.

Nu har dom varit ute ur burken kan det vara två veckor och titta vad dom vuxit.

Och dom här små händerna har varit ute ur magen i tre veckor. Visst är dom söta? L kom till jobbet med lilla J och hon var, är, så jättesöt och pytteliten.

Måndagar är jag alltid jättetrött, men jag gick som vanligt i morse. Det blir nog ett gift som folk säger. Har man börjat så vill man fortsätta. I morgon bitti är det Meta som gäller. Skönt. Lederna håller sig fortfarande snälla och jag tror att det ärhennes förtjänst. Fläckarna börjar tyvärr bli mer och mer likna varan hud. Men den här årstiden är alltid jobbigast. Smörja, smörja och åter smörja. Kladdelikladd.

Nu ska jag titta på Persson en stund i soffan.

Ajöken för nu.